Godkväll blogg.se

God afton alla fina <3 Japp, detta börjar bli mer rutin än undantag tycker jag! Nattbesök eller nattvak, whatever you wanna call it. I och med att man bara går hemma nu har man sådant oerhört behov av stimulans när man är vaken. Idag blev det en sväng till jobbet för att avklara det sista så jag kan släppa det fullt ut nu när jag går hem. Fick riktiga lovord från vår samordnare som verkar förstå hur mycket tid och energi man lagt ner på att vara schemaansvarig. Speciellt för att göra det seriöst! Skönt att de märks och att de uppskattar de. Varje månad har i princip varit felfri vet jag, men sedan kom nu september då vår samordnare varit nerkörd med arbete. Så det är ju roligt att ens arbete märks iallafall :) 
Sen var det kul att få träffa arbetsgruppen igen! Och framförallt att se "nyanställningarna" men som redan är mer än bekanta. ;) Främst kul att de fått anställningar! Det glädjer mig. 

Känner att även fast det är så mycket gott som sker runt omkring mig nu måste jag rensa mina energier. Allt kan ju inte jämt vara guld och gröna skogar. Eftersom detta är min blogg och mitt enda ställe där jag verkligen skriver mitt innersta så kommer även negativt ut här eftersom jag måste få bli av med det.
Har dragit på mig en riktig negativ börda som bara växer och växer. Varje gång jag träffar denna person och minsta lilla negativ sak som inträffar exploderar jag! Jag vet att jag är en rejäl hormonbomb just nu, men jag tycker ändå att det får vara nog någonstans... Nu är det så många månaders dumt beteende och illa behandling att jag vet hur jag ska ta mig ur situationen. Jag har inget egentligen som stoppar mig förutom att jag inte vill sjunka så lågt. Jag vill inte såra en annan människa med orden som jag så lätt kan spotta ut. För jag vet att alla människor har två sidor - en fin sida och en sämre. Å på något vis så lyckas mitt samvete komma ifatt mig varje gång jag ska ta konfrontationen, så jag säger ifrån hårt - men tydligen inte så pass hårt att personen fattar att jag menar allvar. På riktigt. För denne sårar mig varenda gång den fortsätter i samma stil.
Varför alla känslor bubblar upp är för jag känner mig så kränkt, åsidosatt och trampad på. Jag fattar inte att man kan behandla andra människor så? Speciellt någon ma är så nära hela tiden. Mamma säger gång på gång "säg ifrån på riktigt, bli arg!" och det är så många gånger jag varit så nära, då jag blivit så arg att mina tårar sprutat, men när väl läget kommer så tänker jag i sista hand "det är inte värt det"...
Jag vet att jag är på tok för snäll för mitt eget bästa, för egentligen skjuter jag bara problemen framför mig.
Kan man låta två personer nästan gå under i arbete, oro och smärta och i samma veva lägga på dem mer, tro att man är någon som bara kan komma och tycka och tänka blir man rätt arg till slut... Och besviken för att man trodde man var värd att hjälpa när man själv verkligen försökt bjuda till på alla sätt man kan komma att tänka på.
 
Å återigen ikväll så fick jag inte ens en kommentar, inte ens ett svar på mitt sms! Alltså... "så glad för er skull" - hur kan det ens ta emot? Hur kan det ens ta energi? Det kostar så lite att ge någon annan en komplimang eller klappa någon på axeln för att den är duktig! Det är ju tamejfan till och med gratis... När man är oförmögen att låta sig själv vara lycklig tror jag detta reflekteras på andra. Man kan inte glädjas för andras skull. Man sprider bitterhet helt enkelt. Å jag är så klar med det. Mamma fick tårar i ögonen när hon fick höra min frustration och vad vår lilleman aldrig aldrig aldrig ska få utsättas för en sån negativ energi, där man aldrig kan få höra vad bra man är. Man ska alltid få veta att man är bäst, bara för att man försöker. 
Nog om negativitet - nu tror jag att allt som legat och snurrat där inne gång på gång äntligen kommit ut.
 
Sprid ljus och kärlek, inte tvärtom!
 
Från en mindre rolig sak till en desto härligare situation... 
Min fina fina fina vän Kristin som jag saknar så otroligt mycket kommer snart och hälsar på från Gävle! Min fina countryqueen och soulsister by heart. Varje gång jag hör hennes röst blir jag så otroligt lugn och det är en glädje som fyller hela mig! Jag finner ett djupt intresse i varje konversation vi har. Oavsett om det handlar om att sortera sockar, raketforskning, världspolitiken eller om det gäller våra favorit-topics såsom musik, natur eller hästar. Det är få människor som kan fylla ens hjärta med sådan värme och tilltro till mänskligheten. Upplever jag iallafall. Vissa människor kan det där med att viska till ens själ.
Det läskiga är att vi ofta har haft liknande familjesituationer och kriser. Samma önskemål om vart livet ska ta vägen och hur det ska se ut. Vad som är det viktiga i livet och hur man ser på saker och ting. Å från en djup sak till en rätt så ytlig sak - det ofattbara när våra röser lät så fina ihop till gitarren. Jag som inte på så många år vågat sjunga med någon - nu slutar det med att hon är den enda jag vill sjunga med.. *skratt*
Å är det någon som jag beundrar för att alltid lyckas visa sina intakta djupa sidor så är det hon. Som verkligen kan se och fånga allt det vackra. Vara kreativ. Sätta huvudet på spiken. Träffa tonen i sången. Att få ha en vän som henne är ren blessing. Å varje videochatt med dig får mig mer eller mindre att skratta, så tack för du sprider så mycket ljus i min vardag! Jag är tacksam för att vi har hållt kontakten i hela 6 år. <3 Det har inte alltid varit lätt när man bor så långt ifrån, men minnena vi skapar varje gång vi ses fyller mina dagar med liv! <3 

Desto mer jag tänker på det, inser jag att det är inte människorna eller tiden man lägger på en relation som betyder mest. Utan förståelsen man får och har för varann. Respekten. Värmen man får tillbaka. Omtanken. Hur starka känslor man utbyter. Men framförallt, hur mycket man engagerar er sig i en annan person. Så kvällens filosofiska slutkläm blir alltså att sluta inte engagera er. Är personerna viktiga, visa det! Och sluta aldrig. Livet är för kort och människor tröttnar på att vänta på "mer". Vi är ju trots allt bara människor.
 
Nu tror jag min hjärna ska få paus.
Å hoppas snart John Blund gästar Bäckis. 
Natti <3 

Sömn är överskattat

 
Video: Little May - Boardwalks 
 
Att bli varse om att man kommer sova mindre märks ju som sagt redan nu. Kroppen ställer sig in på att det snart blir en omställning. Om inte sammandragningarna lugnar sig får jag ringa förlossningen, börjar bli lite orolig när man knappt klarar av att gå och handla. Igår fick jag sånna extremt onda sammandragningar när vi var på ICA att jag var tvungen att ta tag i en hylla i mataffären. Å kramp över bebismagen, men det släppte sedan så var säkert ingen fara. Men tji fick jag så fort vi kom hem drog foglossningen igång på allvar, så maten fick slinka ner snabbt, innan man fick halta sig till badet. En halvtimma utan smärta sedan hela natten vaken pga extrem värk. Somnade kl 7 imorse när S gick till jobbet och vaknade när ett postbud kom och ringde på dörren kl 10. Hade så ont så kom dock inte upp ur sängen alls. Bäckenet och benen hade låst sig fullständigt. Som tur var hade Affe tagit mitt paket, förmodligen min värmedyna för ryggen som äntligen kommit! Nu försöker man bara hålla ögonen på målet. Inte långt kvar nu! <3 Tur man får nåt så fint för smärtan sedan <3 
 
Stanna du där inne fyra veckor till, sen får du gärna komma ut lilleman <3 
Mamma och pappa längtar efter dig <3 
 

CM och nallemys.

Ligger här i sängen med en nalle på axeln. Tanken är att nallen ska dofta mamma och pappa. ♡
Har verkligen sovit gott natten före. Enda till kl 10 *yeeeey* :D lär inte bli många sånna nätter till, så håller ut. 
 
Idag har jag känt mig lite dassig, tror jag blivit smittad. Blivit helt orkeslös, mer än vanligt😂 (foglossningen tänker jag på), helt slut. Fattar inte riktigt hur jag ska härda ut de sista 47 dagarna, men får vackert gilla läget. Iaf känns det så idag. 
 
Bebis sparkar och lever rövare. Märks att det börjar bli ont om plats och att han är stor nu. Rummet är klart. Nu är det bara en föräldrakurs kvar.
 
Stallet är snart klart. Vattenledningarna dras i början av november, men än så länge klarar vi oss på grovslangen i sadelkammaren. Det är bara lite dumt o diska😂
Annars ska det bara schaktas i ordning utanför och höhäcken flyttas. 
Så detta borde vara klart långt innan lillen kommer♡ 
 
Älskar oktober. Så vackert när färgerna skiftar och hästarna mumsar förnöjt i höet. Svarten är så annorlunda och otroligt lugn mot mig nu. Han måste känna att lilleman snart kommer. Häromdagen stod vi ute i solskenet när jag plockade av honom täcket och han lutade försiktigt mulen mot magen och stod så längre, länge. 
Kliade honom i pannan och han njöt.. så fantastiskt mysigt och ofattbart att det var min häst som inte buffade eller naggade. 
 
Nu ska jag göra ett försök att sova ♡
Natti