idag är de flesta lediga och här sitter jag på jobbet. jag är trött idag, men det är väl för att jag var ute rätt mycket igår och sovit väldigt dåligt inatt. sen har viruset inte släppt sitt krampaktiga tag om mig, vilket tar extra mycket på energin att aldrig få känna sig frisk. halsont varje morgon och vissa mornar och nätter undrar jag om jag har feber.motivationen runt hästen har fallerat totalt. pappa åker till USA i slutet av månaden o då är pållan mitt ansvar. måste åka iväg med tösen på vaccination och ev tävlingar. kosseträningen som jag längtat efter i flera månader har nu blivit inställd. ridningen har vi inte tagit tag i utan istället bara tömkört hästen lite varje dag.. känslan av att "börja om från början igen" skaver. men denna gången blir det nog inte så mycket upptåg, bytet från müsli till pellets har gjort extrem skillnad! men hopplösheten att det är två steg framåt och tre steg tillbaka känns tung. när vi prövade att tömköra henne med loksele o allt, så ser man att hon är i sitt rätta element. hon tittar, är uppmärksam, men bär upp sig med stor stolthet. underbar känsla. hon som i vanliga fall skuttar för det mesta i dikeskanten... trevlig helg alla
idag är de flesta lediga och här sitter jag på jobbet. jag är trött idag, men det är väl för att jag var ute rätt mycket igår och sovit väldigt dåligt inatt. sen har viruset inte släppt sitt krampaktiga tag om mig, vilket tar extra mycket på energin att aldrig få känna sig frisk. halsont varje morgon och vissa mornar och nätter undrar jag om jag har feber.motivationen runt hästen har fallerat totalt. pappa åker till USA i slutet av månaden o då är pållan mitt ansvar. måste åka iväg med tösen på vaccination och ev tävlingar. kosseträningen som jag längtat efter i flera månader har nu blivit inställd. ridningen har vi inte tagit tag i utan istället bara tömkört hästen lite varje dag.. känslan av att "börja om från början igen" skaver. men denna gången blir det nog inte så mycket upptåg, bytet från müsli till pellets har gjort extrem skillnad! men hopplösheten att det är två steg framåt och tre steg tillbaka känns tung. när vi prövade att tömköra henne med loksele o allt, så ser man att hon är i sitt rätta element. hon tittar, är uppmärksam, men bär upp sig med stor stolthet. underbar känsla. hon som i vanliga fall skuttar för det mesta i dikeskanten... trevlig helg alla 