Idag när jag och pappa kom ut i stallet började jag med att ta in lillskiten och städa lite i stallet. Väl lillskiten inne, började vi med att träna på att varva ner, passitivitetsträning (stavning?). Allt går mer än väl och han rör inte en fluga. Borstar av, när jag kommer till vänstra sidan och ned på bakbenet... FAN. Hästen är svullen. Emmys hjärna gick upp i rök - min lilla snuttebebis är halvt död och måste köras med ambulans i 120 till Vaggeryd - närå... riktigt så illa var det inte. Han var riktigt varm och svullen i benet samt att han hade ett litet jack, så jag tvättade rent och körde på blåspray. In i boxen och stå där och ät resten utav dagen, HÄST. 

 

Smsar Mari och förklarar läget. Mari trodde nog också att hästen var halvt döende... Men detta är ju mitt lilla guldkorn, jag brusade liksom upp för "ingenting". 

Kom ut nu vid 20-tiden och Mari lindade snällt Sonnys ben. Vi promenerade bort och hämtade bästaste kompisen Romero och gick tillbaka. Så duktiga de blivit på att gå tillsammans. S vill ju däremot bara leka när hans mate kommer! ;)

Stod och tittade på när lillskiten dansade under tiden han åt. MAAAAAAAAT, VA GOOOOOTT, sa han. Lika kul varje gång att se unghästar äta kraftfoder, måste ju vara det sötaste som finns. Så charmiga. Går liksom i form och studsar med frambenen och skuttar med rumpan, för man kan ju få en matorgasm liksom!

S bara växer och växer, bjuder på en mörk och suddig bild. Men det är bara för att jag avgudar denna hästen något så enormt. En utav den vackraste ägodel på fyra ben <3