Liteextrasnufsigtochloviedovie-inlägg

 
 
Det hade ösregnat hela dagen och kom skurar hela tiden med jämna mellanrum. Lillskiten var säkert lite trött nu, så jag tog in honom och bestämde mig för att göra absolut ingenting idag. Bara mysa. Få torka och bli lite varm. Ställde in honom i boxen och fy vad han var trött, i vanlig ordning tryckte han i sig Lillans müsli som låg i krubban. Han kan stå och slicka i evigheter för han tycker det är så smaskens! Haha, sötbulle.
Han har flertal gånger nu när jag tagit in honom rest sig och försökt ta sig ur boxen när jag gått ifrån en liten bit, han har varit väldigt "mammig". Även fast det legat hö inne i boxen har han aldrig kunnat varva ner och äta lite, utan har hela tiden snurrat i boxen och hållt huvudet högt. 
Men idag var han så trött, blöt, frusen och hungrig så han kunde finna ro och bara stå och smaska på sitt hö. Det mest rofyllda ljudet som finns. Gick fram då och då för att kolla att han höll sig lugn, men han klarade av att vi gick iväg idag. Han vet att han ska få komma tillbaka till kompisen sedan. Idag lyfte han alla fyra tassarna när jag pillade med honom inne i boxen, bakhovarna brukar vara lite tröga, men sånt kommer. Bara traggla :) 
Mycket rutinträning, mycket basic basic. Sådant som bara ska fungera. Men det är kul, för han lär sig och är så mottaglig och cool. 
 
Dagens bästa: En lugn häst i boxen.

Låt mig introducera min quarterhingst

 
Som rubriken lyder blev jag helt överrumplad, helt förälskad i Waldemar Wass quarterhingst i Vara. Jag packade in sambon och all proviant man kan tänkas behöva under en tvåtimmarsfärd till den kände reiningryttaren. Tror gården hette High Rock Ranch och jag skrattade åt Philip när han sa åt mig att jag skulle fortsätta 50 meter till "för att GPS:en säger det." 
Istället flinade jag bara och sa:
- Har du tittat dig omkring?
- Eh. Ah. Vadå?
- Det är hästar överallt. Det är en skylt. Och det står RANCH. Jag tror vi är rätt.
In på parkeringen, lite vilsen, tänkte att Philip kanske hade rätt ändå. Slog Walle en signal, men icke sa nicke, vi var helt rätt. Ut kom en man lite rölätt, skogshuggartyp, med ett brett leende och snälla ögon. Prata kunde han också minsann. Härlig typ. Vi drack lite kaffe, tjöta skit och pratade om vad jag sökte. Ut i hagen.
Efter jag sett de 10 hästarna han hade i en hage och hälsat på den "bitchiga hästen", enligt ägaren då, som egentligen inte alls var så bitchig, så fortsatte vi vidare. Det var inte intressant helt enkelt.
Då går vi ut till några longhorn kor och den lilla söta tiken som var med sprang och bet korna i haserna för att dom skulle flytta sig. Ut i hagen till Svarten och hans andra studbuddy och skulle hälsa. 
Fick kommentaren innan jag gick in:
"Ja. Om han inte kommer fram till dig så kan vi strunta i det. Då är det ingen idé."
Hingsten hade inte varit hanterad innan han kom till Walle tre månader tidigare, utan han hade bara gått i flock, så vildhäst i princip. Kommer ut i hagen och han går ifrån mig. 
"Jaha, och nu då? Är vi klara nu?" 
"Nä, fortsätt lite till"
Drev och drev och drev. Till slut stanna jag hos hans kompis och vände ryggen till, klappandes på honom. Såg i ögonvrån att han närmade sig.
"Sätt dig ner på huk!", ropa Walle. 
Done and done. Två sekunder senare känner jag en mule i håret. Snufs!
Blev varm i hela kroppen och jag kände bara hur det blixtrade till i hjärtat av lycka. Honom ska vi ha. Och så blev det också! Underbart!
Efter två veckor var dealen helt klar och jag har haft honom i en månad om två dagar. Jag kunde inte hittat en bättre häst för mig. Eller... det var ju han som valde mig egentligen. Men hursomhelst har jag massor att ta igen, så jag börjar med ett sånt här kort inlägg! PUSS PÅ SKINKAN <3