Fysiskt arbete

Något jag verkligen uppskattar med stallstunderna är att man verkligen får använda kroppen. I mitt dagliga arbete så har jag vissa (läs: ibland sämre) arbetsställningar på jobbet som kräver sin styrka och finess, men mestadels får jag inte utlopp för den fysiska energin jag har. 
 
Så många gånger under det senaste halvåret har jag reflekterat över arbetet vi gör i stallet. Vi mockar skit, vi skjuter iväg (läs: ibland) riktigt tunga skottkärror, tvärfyllda med hästskit, där hjulen knappt rullar och man får ta i för kung och fosterland, vi bär tunga hinkar in och ut ur boxar, springer med välfyllda vattenkannor till hagarna, springer ut med höpåsar (läs: gärna fler än två st tvåkilospåsar då man gärna inte går fler gånger än nödvändigt), och sällan tänker man på hur mycket man faktiskt rör sig och får upp sin grundstyrka. Man måste tänka på hur man bär och går, inte bara på jobbet, men även i stallet för att undvika onödiga förslitningar på kroppen. Hästtjejer har överlag bra grundstyrka och bra hållning i det mesta dagliga stallarbetet, vilket man sällan tänker på när man kommer ut och upptäcker att andra jämnåriga tjejer inte har samma grundstyrka som man själv tycker är en självklarhet. Varför? Jo, för vi gör detta skitjobb dag ut och dag in. ;) Vi är vana. Vi har satt vår standard för vad gränsen går för lata män, för att det är redan en självklarhet för oss, att lite skit under naglarna och lite svett skadar inte.
 
Apropå det, så har jag idag stått i den stekheta solen idag iförd i jeans, boots, tisha och fixat hage. Det är väl inte så märkvärdigt tycker de flesta... Men faktum är att i strålande solsken, 27 grader varmt, stå med hammare, spik, märlor och dra tråd är rätt svettigt. Ska dock inte klaga, jag tycker att den fysiska aktiviteten att få gå runt och fixa med sådant är uppfriskande och tillfredsställande så missförstå mig rätt. 
 
Alla har ju sin standard och sin idealbild hur det ska se ut i ett stall och hage. Hur rutinerna ska se ut och hur de ska göras och hur man ser till att krav ska uppfyllas. Själv har jag alltid varit den som alltid hjälpt till, jag är van vid uppstyrda städdagar och hagdagar där man tillsammans går igenom alltihop. Städar, rensar upp, ser att det är snyggt, trevligt och hästvänligt. Och då kanske ni undrar vad jag menar med hästvänligt? Jo, allt det självklara - BARA är ofarliga/nödvändiga saker i hagen för hästen. Alltså summan av kardemumman; gräs, hink, ev slicksten och välgjorda hagar där det inte finns en enda sak att hästen skall råka göra sig illa på. Alla har inte den standarden och alla har inte den vanan. Kan nästan ibland tycka att jag många gånger blir pedantisk. Jag vill att man ska se till att gräset inte jordar mot tråden (behöver trimmas), att man går över hagarna två gånger om året, ser till att varken pinnar/skräp/stora stenar och dylikt kommit in i hagarna osv. Många har inte det så eller har inte det synsättet och det är helt okej. Bara det att för mig är det ett måste. Inget annat. Skulle må psykiskt dåligt av att inte veta om jag gjort det, inte ansträngt mig att se efter att allt är som det ska i hagen osv. Haha, skada hos mig, men jag känner att det ger mig sådan enorm trygghet för då blir det inte några oväntade skador från hagvisiten som jag hade kunnat påverka. 
 
Så! Idag har jag stillat mitt sinne. Jag har plockat pinnar, kollat tråd, dragit om tråd, märlat, satt stolp, mockat skit ur hagen... Jag måste säga att jag är helnöjd. Inget jag kräver någon prispokal för, men att veta att det är gjort är så himla skönt. Nu är det bara två högar med pinnar/stockar kvar i hagen och det ska ordnas imorgon. Ytterligare några kärror hästskit krävs men det är inte mycket kvar innan jag är helt nöjd med tillvaron för min lilla Svarten. Därefter ska jag låta min häst vänja sig vid det gröna gräset på andra sidan ;) 
 
Jobba lugnt i stallet kära hästvänner!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: