Är så galet trött efter de här två veckorna. För det första för att man är preggo (och så vilar man egentligen för lite), delvis för att jag har jobbat 6 av 7 dagar i två veckor, full speed när man kommit hem varje dag och dels människor som verkligen sugit ens energi. De senaste två veckorna har det verkligen varit oroligt på jobbet och att konfrontera konflikter suger verkligen energi, men det är desto skönare när det är över! Nu är det som att pusta ut efter ett maratonlopp och fjärilarna i magen i oron över när nästa käftsmäll kommer har äntligen lagt sig <3 Å tack ni fina kollegor som alltid lyssnar och stöttar - ni är bäst! <3 

 

Inatt har jag drömt om en hel drös människor. Restande/negativa energier verkar ha lämnat mig. Desto skönare att vakna upp! Fast allt man inte löser förblir ju olöst, så är det ju.

Snipp är så kortklippt nu, han ser så liten ut. Men verkar ändå trivas i den nya hundfrisyren! Den där nya rakmaskinen var verkligen värd sina slantar. Lillen låg upprullad jämte mig. Å Puman som låg bredvid mig när jag somnade hade lämnat mig under morgonkvisten.

 

Morgonen var härlig. Staffan och jag låg och hade en morgondiskussion. Händer inte alltför ofta när vi båda jobbar då vi för det mesta bara går i dvala under uppvaknandet, haha.. Men.. vi låg och tippade om det kunde vara en flicka eller en pojk. Staffan gissade sitt. Å vilket efternamn vill vi ha? Folk kanske tror det är stjärnklart, men nej, faktiskt inte för någon utav oss. Det var en mysig uppstart på dagen! <3 <3 <3 <3 

 

Vecka 14 (13+6): Jag vaknade imorse... utan värk - lycka! <3 Gissar att det är extrem växtvärk jag har haft i veckan. :p  Allting går väl i vågor men denna veckan har jag inte haft nåt sötsug alls, magen har värkt och tröttheten har varit påtaglig. Annars har graviditeten gjort mina leder och händer känsligare. Händerna låser ibland och krampar sig, tilltar det så får jag väl gå till BM och be om skenor och se om det underlättar. Alltid haft problem, men trodde faktiskt inte att jag skulle bli än mer påverkad DÄR. Fel ställe liksom.

 

Längtar så innerligt att få hålla detta lilla knyte. Att få lära känna denne. Det ska bli så roligt och spännande - vi ska bli en familj. Hur stort är inte det? Att man alltför ofta läser om dem som får missfall eller MA, det är inte självklart att skaffa barn. Det är en gåva och det är den finaste gåvan man kan få. Och därför ska man visa detta lilla knyte all kärlek man bara kan, så länge det bara går <3 

 

Fatta att i December månad så sitter vi där på morgonen... uppkrupna i morgonrock och myser till nyhetsmorgon och nån barnkalender... Varm chocklad och pyntat hus... Å ligghallen färdig och pållarna redo för ytterligare en dag i Bäckaskog. I can't wait <3