Glädje.
Igår var det en person som påminde mig... "Men Emmy... varför tar du livet så allvarligt jämt? Du är ju en tjej med humor!!!" Kommentaren tog mig på sängen och ävem från den sista personen som jag väntat mig skulle komma med de orden. Kunde inte göra något annat än o skratta.
Imorse när jag kom hem från jobbet hade jag en så otroligt stark längtan efter Staffan. Att han skulle komma hem och jag skulle få krama på honom och berätta för hundrade gången hur mycket han betyder för mig. Underbara, varma, goa människa som stöttar och lyfter. ♡♡♡♡♡
...Som om han läste mina tankar kom han hem bara för att ge mig en stor kram... Kan inte förklara med ord hur mycket det värmde hjärtat. ♡
Så efter jag gått och lagt mig imorse kl 8.30 och vaknade igen kl 13 så vaknade jag med ett leende. Hääärligt...
Gick upp med en lika glad och taggad Zip! Kändes som orden från dagen innan verkligen lättade mitt hjärta och tog några stenblock från mina axlar.
En sväng till stallet till min mysiga pålle. Lite markträning, sensivietsträning och sidepass från backen fick det bli. Känner hur mycket energi jag får från alla djuren runt omkring mig ♡
Väl tillbaka i hemmets lugna vrå så har eftermiddagen bestått av skratt. Bus på hög nivå med min älskling. Kramp i kinderna. Åh så härligt ♡ Underbara man. Och massa pussar förstås. Det var precis vad jag behövde ♡
