När vi gått förbi två av våra grannar berättade S om en skogsväg han hade kört med fyrhjulingen men han visste inte hur den var och om vi skulle våga prova den. "Kör på", sa jag och så vek vi av till höger. Först upp för en rätt brant backe. När det planade ut var det en lummig, vacker skogsväg. Blåbärsriset växlade till knähöga småträd. Svarten trampade ivrigt och nyfiket på bakom mig, han frustade till emellanåt och tyckte det var läskigt men tittade på mig och fortsatte utan att tveka. 

Väl ute på asfaltsvägen igen beslöt vi oss för att fortsätta in på Chappen. Vi gick förbi guldbyn och gick igenom "snurran" in på campingen. Svarten tvekade lite, men efter någon sekunds betänketid gick det som en dans. Rundade campingen och ut på asfalten igen. Väl där tog jag o Svarten oss lite intervallträning mest för att öka disciplin, lyhördhet och bli av med lite överskottsenergi, det var nästan lättare i högt tempo än i långsamt. Annars brukar man ju resonera "det som inte funkar i skritt funkar ju inte heller i galopp". 

Halvhalt, sen satte jag av i full fart och sprang det snabbaste jag mäktade med - å min pärla han var inte sen att reagera - galopp jämsides. Jag saktade ner i jogg och han minskade snabbt tempot. Därefter började vi jogga i serpentiner över raksträckan och sakta, sakta behövde jag knappt använda några hjälper i sidled. Upprepade. Upprepade. Jag flåsade som en jag vet inte vad trots alla promenader, men det är väl skillnad med intervaller😂

Svarten var lika nöjd som jag när vi vek in på vägen mot gården igen. Å likaså Junior som gnäggade glatt när vi kom. 💓

En timmes promenad i raskt takt samt själsro - det var välbehövligt mitt i allt. ❤