Tillvaron är bara fin precis som den är just nu. Lite tålamod med saker och ting så går allt rätt. Att vara rak och tydlig krävs nu på många plan, men jag känner att det går lättare och lättare med allt med lite tålamod, tilltro och god vilja. 

 

Kaos på jobbet... Ledningen visste om att vi skulle ha en sån här kris i höst - vad händer? Ingenting. För i vanliga fall ställer vi alla upp utan att säga något, men denna gången blev det lite annorlunda ut. Men nu börjar de iaf dra i alla trådar de kan, välbehövligt och på tiden om man frågar mig (och säkert enligt alla andra också).

 

Hursomhelst blir det övertid för mig onsdag och torsdag natt, är inte överlycklig i det då det är sista månaden jag jobbar då jag har ett stort behov av att sova rätt timmar på dygnet då jag redan sover så pass dåligt som jag gör. Både lillkillen och jag behöver vidhålla de få rutiner vi ändå har. Men men, nu hoppas jag det sved till lite grann för kommunen o man var inte bara "snäll" ytterligare en gång till... 

 

Imorse vaknade jag av sammandragningar som gjorde ont. När jag klockade dem kom de med två minuters mellanrum och gjorde ont. Så har ringt kvinnohälsovården och väntar i nuläget på samtal. Allt för att lugna mina nerver. Nu har jag väntat i tre dagar med att ringa. 

 

S är nu inte långt hemifrån. 2 veckor så kommer han säkert stå i ligghallen. <3 

 

I veckan blir det till o dra tråd i hagen där vi snodde lite i somras. Fixa till öppningar och diverse småfix. 

Vi kollade på våran to-do-list å insåg att vi har en del arbete där uppe innan lillen kommer. Men en månad iaf sedan står pållarna där. Vilken lycka.