Kärt återseende

Efter några dagars arbete på bortaplan (läs: den här gången i Göteborg) så var man glad över att få se sina djur igen. Svarten trilskades lite i gången, men efter en stund lugnade han sig och insåg att det var ju faktiskt matte som vi försökte på. Längtat efter honom så, speciellt att få rå om honom när man vet att han inte var riktigt hundra när jag kom fram till Göteborg. En annan liten kille jag fick vänta på tills han kom hem var Zip. Han var överlycklig o se mig, men var samtidigt lite småsur för att matte hade lämnat honom i hela fyyyyra dagar... Men.. det dröjde inte länge förrän han kom med jultomten o skulle leka! Tur att djur är så förlåtande ;)
 
 
Nu ska jag, sjuklingen, krypa till kojs tillsammans med min söta trasselsudd till hund <3
Godnatt på er alla!

Han ser ju ut som en häst!

Man kan inte köpa lycka för pengarna säger de, men man kommer fan bra långt på det! Kommentaren i rubriken är det som ständigt ekar på Solviksstuteri. Japp, jag är glad. Helnöjd.