För att släppa alla negativa tankar och för att kunna fokusera på det goda tänker jag nu en stund ventilera och vara ledsen. Detta är inte riktat mot någon specifik person utan min besvikelse i allmänhet.

 

Jag blir så ledsen när man ber om att få ett svar på något eller när man kräver en sak utav andra man själv tycker man ger, när man väl får samma respons, fixar man inte det som man alltid säger att man gör, man beter man sig lika illa tillbaka som "bara ALLA ANDRA MÄNNISKOR gör" eller diverse undanflykter. Man tar inte ansvar för sina egna handlingar eller sitt eget agerande. Självinsikt är lika med noll. Det är så fruktansvärt tröttsamt och det suger verkligen energi ur en. 

 

Det är samma sak som att någon skulle vara för hård mot någon. För att man varit för tyst för länge för sitt eget bästa - det blir en explosion - utav en liten skitsak egentligen kanske, men just för att man inte "kunnat"/haft möjlighet/orkat osv vara snäll vid sig själv med att vara ärlig vad som skaver en och så brister det också i slutänden. Av fel orsak, på fel sätt, för en "liten" sak... Men när man väl får tillfälle att vara helt ärlig, att stå för det man tycker. Det är då personen det riktar sig emot som den ofta kan ta det. Det är ofta när personen själv frågar, det är då den är mottaglig. Det är då modet, moralen och orden ska klaffa för "kritikern".

 

Att visa respekt, medmänsklighet och vänlighet är något jag tycker är otroligt viktigt när man ger kritik. Då ofta kritik sårar så mycket ändå. Det är nog ofta saker man inte tänker på eller helt enkelt inte vill kännas vid.

 

Dock kan ju vissa behöva ett riktigt wake-up-call med lite bryskare ton ;) Givetvis beror det på situation.

 

Att bli arg är ju en reaktion att det var något som stämde. Att man inte fixade att ta den kritiken som gavs, men när man istället för att kanske gräva ner det och försöker erkänna för sig själv att "nä, jag gjorde tamejfan fel och det ska jag stå för och kunna förstå varför jag gjorde som jag gjorde - för att i slutänden utvecklas och inte göra så". Då har man kommit långt. Det är en utav de lättaste sakerna att säga, men tyvärr svårare att göra.

När mina vänner som står mig nära sårar en gör det alltid ont. Speciellt eftersom de vet oftast mest. Saker man inte vill att alla ska veta, saker man verkligen skäms för osv osv. Det är ju samma för alla människor om man vågar visa sig sårbar, felaktig och öppen. Men när människor som står dig nära utnyttjar den delen att skälla på dig, trycka ner dig och se dina brister istället för orsaker - då är det dags att tänka till. Eller konfrontera. 

Nu har jag skingrat mina tankar för ett tag.

Ha en trevlig dag! <3