Livet har sin gång. Otroliga toppar och otroliga dalar i livet, många gånger ifrågasätter man - varför blir det så? Varför skulle det göra så ont till ingen nytta? Eller varför måste man ibland känna sig så otroligt ensam, övergiven, hopplös och tråkig emellanåt? Men desto längre man kommer i livet anser jag att allt hänger ihop. Och desto mer jag tillbringar stunder med mig själv och med människor som inte tjuvar min energi - desto mer inser man sina egna kvalitéer. Och dippar har dessutom alla, alla tvivlar vi på oss själva någon gång, alla gör vi fel - men det är också det vi växer och lär oss på. Måste säga att jag har nog lärt mig allra mest utifrån medgångarna. All positiv input, det är något jag inte är van vid. Men... det är något jag praktiserar varje dag till min bättre hälft o människor som ger mig tillbaka (och inte bara när det bara passar dom). Å denna man jag delar min tillvaro med... jag har aldrig känt något som känns såhär.. Så rätt! ♡