Jag inser att något som helar mig, ger mig lugn och fokus för att orka med livet i övrigt... Är när jag får arbeta med hästar. Det är en mindfulness jag behöver och som många gånger tar tid och kräver mycket engagemang.

 

Att balansera allting just nu känns som en jättekonst. Vi, familjen, provar oss fram hur allting ska fungera, men i nuläget känns det som att jag får lägga min träningsönskan på hyllan. Vi får ta allting successivt i lugn takt. Förhoppningsvis blir det bättre om ett år! Just nu är jag glad om jag kan fortsätta använda mina kunskaper, sätta mer muskler på hästen och fortsätta mot målet, men i sakta mak. Huvudsaken är att de mår bra och att vi fortsätter på samma spår. Rätt spår, på rätt sätt.

 

Har börjat få lite drömmar om att ta en djurkommunikationskurs och även att börja köra Gangster och Levi. Detta för att få lite familjetid, men samtidigt för att motionera djuren. Jag tror det kan bli en bra kombo. Något som är extra bra är att jag kan få med mig Ralle samtidigt! Det hade ju varit fantastiskt.

Den glädjen jag kände när vi var hos Jenny är helt obeskrivbar! Jag och Gangster har äntligen börjat förstå varann igen. Han tycker inte att jag bara är oschysst, utan verkar faktiskt trivas i mitt sällskap. Samma sak för min del, jag börjar förstå hur jag ska nå fram till honom, vi kommunicerar äntligen! Jag sprudlade av glädje när jag kom hem därifrån. Jag inser att jag inte längre kan kompromissa med min kärlek till dessa fyrbenta djur. Däremot måste jag hitta ett sätt som fungerar för mig och familjen. Respekt och kärlek! <3